Sen kväll igår..

Vi skulle träffa Hoffekillen med ägare direkt efter jobbet, blev lite stressigt då vi skulle lämna hem våra hundar, lämna pensionat hunden Kyra till tjejen som jobbar med oss på dagiset och sen iväg till vår bestämda mötesplats.
Lite nervöst ändå, hunden beter sig väldigt väldigt bra med oss på dagarna, han är verkligen en perfekt hund här på dagis men med ägarna drar han i kopplet, gör rabiata utfall mot hundar osv.
Det är såklart mycket jobbigt och påfrestande att ha en 40kg's muskelknutte som ställer sig på bakbenen och drar, försöker identifiera när det kommer okastrerade hanar och blir upprörd långt innan dom ens är i närheten.
Oftast tar ju hundarna för sig när ägarna är med, dom vet att dom kommer undan med mycket och gömmer sig bakom och gör sina hyss... MEN inte vår "lilla" Lelle!

Vi började gå runt på en hundtät promenadslinga, såklart kommer det inga hundar till en början, både vi och ägarna var förberedda på detta, så blir det väl alltid? ;)

Hursomhelst, vi höll i Lelles koppel och ägarna trodde redan här att vi trollat, han gick som vilken annan hund som helst.
Sen kommer en liten Cavaliertik med en mycket oförstående ägare som stoppade oss och ville att hunden skulle fram till Lelle som tränade. Vi tog det som ett träningstillfälle, en uppmjukning och lärde Lelle att skvallra på Cavalieren, kan man vara mer lättlärd! Han VILL lära sig, älskar sånna hundar!

Vi gick och gick, förbi en hundrastgård till och med, men nej inga hundar.
Började ta oss uppåt mot centrum, bad M komma ut med Kyra för att "leka mötande hund", funkade väl sådär, måttligt intresse men ja, samma som med Cavaliernen tidigare..
När vi börjat promenera därifrån så följde Kyra och M med oss och då kom det både en, två och tre OKASTRERADE hanar, det svåraste som Lelle inte klarar av alls med ägarna.
Första hanen är vi inte alls vänner med ägaren och då kom den ovälkomna nervositeten då ägaren är riktigt idiotisk, men det gick bra, Lelle var inte alls påverkad av det.
Senare kom en Dogo Argentino med två ungdomar, den mötte vi verkligen rakt på, släppte efter på kopplet och Lelle skvallrade fint.

Ägarna till Lelle fick nu kopplet och matte blev lite nervös. Vi visade hur VI håller kopplet säkert i handen, och sen gick vi med matte, vi såg till att gena och mötte Dogon igen, genast ville Lelle markerkissa, vi blockerade det och mötet gick helt otroligt bra.
Vi gick ner i ett bostadsområde, ägarna njöt av att kunna gå med hunden i vanligt koppel, roligt att se!
Det kom en riktigt testosteronhane och vi tog kopplet igen, ifall att. Man hörde på Lelles andning att han blev mycket upprörd, men långt ifrån utfall, en snabb korrigering och sen massor av belöning åt andra hållet gjorde att han snabbt släppte tanken på hunden och i nästa möte, med samma hund var det inte längre ett problem!
Roligt när man får höra att det man gör måste vara mirakel, verkligen! 

Lelle

Lelle